...inte som våren du blev sjukare,
skakade av kramp och
jag kunde inte hjälpa dig.

Telefonen var trasig, och
efteråt sa man att jag sett fel,
kramp ingick inte i
sjukdomsbilden.


Inte som hösten du dog,
svettades kallt och
jag kunde inte hjälpa dig.

Telefonen ringde, och
efteråt sa man att jag inte hade sagt
att du nog var död, kanske, det
ingick visst inte i sjukdomsbilden.


Inte som dagen jag lämnade dig,
döende, nydöd, ännu inte kall, och
jag kunde inte hjälpa dig.

Frukost hos grannar, morgonstress,
dövhet. I skolan broderade jag ett
bokmärke, med träd och djur, till dig.
Som en besvärjelse.


Sen kom man och berättade,
som om det vore en nyhet.