Sarianna

 inte vet jag varför jag minns,
din moders röda vilda hår som var fött
i den isländska faunans rike. Jag vet inte
varför jag minns alla färger hon bar, för
dig att bo i famn medan hon nynnade
för dig, stolt.


Maimona

 kaxiga yrväder
som du dirigerade
från din moders höft med
sin stabila rundning som ett fort.
Dina flätor, stod ut, som om ditt vilda
liv och de var ett, när din fart var en storm.


Poonam

  du kokosdoftande hjärtebarn
med din återhållsamma leklust. Med allas
förväntningar om att ditt liv skulle göra
andras lättare log du alldeles för sällan.


Linda

med din mandelformade svärta i alla
möten, med det pulserande rädda dolt
bakom masken av foglighet. Vem blev du?
du lilla skygga.


Karine

som dansade till toner från Armenien
och som lät sitt hemspråk sjunga vaggvisor jag
aldrig glömmer.




Flickor, flickor

ni Rinkebys pärlor, diamanter
opaler och krydddoft.
Er vuxenhet bör nu pryda världen.