Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

requiem för en död frihet


Du tystnade i förundran, över den värld som gick under
Bad du, kära du, bad du till någon som kunde höra din tårar falla
När döden svepte över mörkrets tysta vind, när den tog dina sista sekunder
Jag önskar att du fick se, de fagra händer som sveps samman av oss alla

Kan du se den röda ros som växer av dina minnen och ord
Hur de vita molnen sakta flyger fram över himlavalvet, kan du se?
Jag vet att du finns här och kan se,
i universums all existens, även om din kropp vilar i jord

När ödets tysta vindar, sakta svepte över din kind
Då jordens brus, hördes i dina öron & vågorna rullade in över var hamn
Och de tysta själar tog tag i marken, svepte genom var lind
Höll du då själens ljus i din sårade famn

Det växer en blomma i torgets mitt, men ingen har den sett
Upp genom betong, den sträcker sig mot solens strålar
Förföljd av människors stora skuggor, har den sig mot solen lett
Och den sig underbart, mot världens gråhet och livlöshet målar




Fri vers (Fri form) av Stefanie Nerman
Läst 494 gånger och applåderad av 7 personer
Publicerad 2010-01-05 01:46



Bookmark and Share


  S.A.I. Steve Lando
mycket snyggt, belevande och frihetsfagersamt
2012-08-23

  AndyEla
Brilliant och vackert :)
2010-01-05
  > Nästa text
< Föregående

Stefanie Nerman
Stefanie Nerman

Mina favoriter
Järnrosen