Jonathan
du plirande ögonsten. Du prins av dans
och mästare i spelens värld. I din strupe
växte toner av guld. Du lockiga
fina med ursprung Eritrea där din
far en gång fäste sin fot,
aldrig blev den sitt nya land stadig.
Tesfom
du lekfulla, du gosse av busighet
och ändå rakryggade stolthet när du
följde din mors gungande gång, efter
dagens slit, mot hemmet. Du var lek
när du sökte efter dig själv.
Aron
du milda, vackraste barn.
Du behagliga kunskapstörstande
välvilliga människa. Med ett hjärta
som spred kärlek i varje slag.
Ali Reza
du vilsna barn, du sökande.
Vem blev du, du lille.
Noa
en prins charm, en prins ögonplir
en gosse sök, en lillebror, aldrig steget
långt från den äldre.
Karen
du son av omsorg och riktighet.
Stolt, med en hand aldrig långt från
liten systers. Ett skydd, ett värn, med
stabila steg mot framtid.
Era mödrar skred ut mot ny dag
med en puss på hjässa. De höll sin haka
högt som för att gjuta en form för dagen,
när de stolta betraktade era raka ryggar
när ni inte grät, inte då, men sedan.
Era fäder var blott namn
till sällan sedda ansikten.
Pojkar, pojkar
ni familjernas stoltheter
med fötterna djupt eller grunt
i Svea land
där längtan ibland bar mot
tillhörighet
och ibland tillbaka.
Nu bör världen ha mött er vuxna män.