Mötte en man
med den hatade, älskade snön
tung som ålderdom
på sin uppvikta krage

Ögon
blanka, matta
och blinda
som en kattunges

Han berättade sig själv
men höll orden
ifrån sig
som en orm
i svansen

Han berättade sig själv
med kläderna kantade
av mörker
och med ljuset
som en livlina
om midjan

Han sa
"Finns kärlek
eller är den bara
en fågel
som skriker i natten?"

Då visste jag
att de bästa historierna
berättas utan ord

Vi skiljdes
utan att mötas
utan ord.