Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Tystnad





Min måne kastar en skugga
vid sidan om silverfärgat ljus,



aldrig är du så osynlig
som när du står närmast ljuset

gömd av silvret


Om själva ensamheten har ett ljud,
så ringer det i natten

och vandrar;

över vidder som aldrig glömmer,
genom skogar som inte står stilla,

utan vandrar i hundraårig hastighet,

så långsamt att ditt ouppmärksamma jag,
aldrig skönjer deras rörelser



Om ljudet av ensamhet är vinden;
om ljudet av ensamhet är vargen,


så minns;


att du inte är vinden,
att du inte är vargen,


att din plats aldrig kan bli,
känslan av månens skugga och


att hon alltid älskar dig, hon vars ständiga partiklar,
för tillfället är du,
hon älskar dig för att
du är en del av henne,

och återigen kommer du att bli
förenad med din sanna moder




Fri vers av amarcord
Läst 364 gånger och applåderad av 11 personer
Publicerad 2010-01-07 11:46



Bookmark and Share


    Issand.
wow.... du är ju hur bra som helst!
2014-02-26

  arie
"aldrig är du så osynlig
som när du står närmast ljuset"

transparensen i en tystnad,
i närheten av ljuset

"Om själva ensamheten har ett ljud,
så ringer det i natten

och vandrar; "

du skriver så eftertänksamt
och berör "ämnen"
som ger rötter åt betydelser
mer vidare än vi kanske
ser vid första anblicken

tack för dina så fina ögon
de är vidöppna och inkännande
lyssnande

och ger vertikalitet
i horisontaliteten

du skriver väldigt fint






och betydelsefullt!
2010-04-22

    ej medlem längre
läser och förundras över djup
2010-01-07

  Ulf Lagerholm
denna vill jag sitta närma en god stund, framför allt är det avslutningen, från "så minns", jag tycker är allra vackrast

hattlyft
2010-01-07
  > Nästa text
< Föregående

amarcord
amarcord