alla dessa diskussioner
när munnen öppnas
och tomma argument
ramlar ut
snyggt uppradade
i ditt sinne
plockade ur mängder av böcker
men trillar ner
i en spretig hög av bokstäver
du är starkt övertygad
och jag vänder om
går min väg
utan ett ord
för jag ser ingen som helst
handling med det du säger
det är bara orden
som du hasplar ur dig
allt för att få din vilja igenom
men inget för att se det
från någon som helst annan
synvinkel
än just din egen
där jag ska handla och åtgärda
och du kommer med åsikter
jag undrar
hur det skulle vara
om du gjorde något
praktiskt
istället för att
stå där
och kasta ur dig
en ström av ord
med ingen som helst betydelse
inser du det patetiska i det
jag orkar inte argumentera
med den som inte inser idiotin
i det hela
utan jag bara lämnar dig
där du står
och jag tror
att du står där än
pratar och ventilerar
men jag lägger inte ner
den energin på att
ens lyssna
för du säger ändå
inget av vikt
det är bara luft
som byter plats
och jag lyssnar hellre
på vinden
som får trädgrenar att vaja
ser hellre på snöflingor som dansar
betraktar hellre krusningen på vattenytan
och njuter av det vackra som finns
än att leva i din värld
av argument
som blåser runt
och skapar stormar
jag ser hellre på vissna löv
som dansar
damm som virvlar
eller grässtrån som böjer sig
det är den sortens vind
den som leker med hårslingorna
hos de jag älskar
det är den sortens vind
jag vill ha i min närhet
den som glädjer
och medför en stund av ro
och njutning av det vackra
i det lilla