vita vingar mot nattsvart hud
ritar cirklar på vattnet
likt kråkornas bon
svarta tårar balanserar
på randen av dina ögon
jag sträcker ut min hand
men du drar dig bort
sjunker undan likt tegelstenen
mot havets botten
med gråa vingar
fladdrar sorgen vid ditt
hjärta
hur ska vi tas oss in
när du bommat igen för vintern