Det var en gång -
för länge sedan, stod jag i fönstret och tittade ut.
Då svänger ett par herrar in på gårdsplanen; med militärisk precision stiger de av sina velocipeder . Iklädda gråbruna trenchcoats med bruna läderbälten och bruna filthattar, med den lilla platta portföljen av konstläder i handen, stegar de mot vår port. "Vad i allsindar kan detta vara!" utbrister jag. "Det där", svarar min man "kan inte vara annat än kronofogden. Inte för att jag sett en sån förut, men det liknar något på en film". Det ringer på dörren: Kronofogden här!
Nå det visar sig vara ett missförstånd, herrarna avlägsnar sig med sina hattar i hand och grenslar samtidigt sina fordon.
Jag har förut skrivit några texter om möten med ÖVERHETEN: konduktören, polisen, avdelningssjuksköterskan -Maktens utövare i det dagliga - det Freud inrangerade under "Kulturens obehag"! Se upp!