jag tänkte aldrig skriva på riktigt
hade inte planerat att se dig på det sättet
det var inte så världen såg ut
när jag bestämde mig för att utforska den
inte så jag tror mig önska
att vi vill gestalta den idag
jag bär aldrig tillräckligt varma kläder
aldrig tillräckligt stark integritet
för ni tycks alltid ha ett skäl
att genomskåda mina försök
till en morgondag
utan din barndomsskam i mina händer
hennes osynliga tårar på din kudde
jag ville aldrig vara annorlunda
gå bredvid
ändå sitter jag på tusen tåg
bort från alla som tror sig förstå
som jag bett hålla mig
om så för en kväll
tänk så mycket som kan gå fel
eller rätt
eller bara så som det är menat
dina ögon var aldrig så blå
som hans var bruna
dina ord aldrig så ärliga
som hans var en lögn