Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Pisstavlan


När trashanken har ställt sig för att pissa
vid kajkanten när isen lagt sig tät
så målar han en tavla - som ett nät
av gula penseldrag, och man kan gissa

att natten frusit sorg för den som grät
i skymningstimmans blåa isfernissa
där döden viskat tröstens ord för vissa
som stadens mänsklighet så lätt förgät

Men tavlan talar värme öst ur smärta
som lever där en kvinna ger sin kropp
för flykten av ett andetag i rus

ett liv där varje dag är målad svärta
och andras armod vänds till eget hopp
i tavlan målad gul i stadens ljus









Bunden vers (Sonett) av halmstrå
Läst 484 gånger och applåderad av 12 personer
Publicerad 2010-01-12 08:48



Bookmark and Share


  © anakreon VIP
Fullständigt enastående!
Applåderna dånar från
en tacksam
Carl-Erik
2010-01-12

  Kristina Wallbing
Jag läser din dikt och kommer att tänka på något Karin Boye skrev: "Jag ville måla en träsked så, att mänskorna anade Gud"

Du målar med piss så att man anar en människas smärta! Det är sannerligen minst lika bra!
2010-01-12

  korpfjäder
Jag blir rörd, berörd och skakad varje gång jag läser dina texter. Det här är inget undantag.
Snygg sonett.... och vilket innehåll!
2010-01-12

    papillon
Att förmå frigöra så mycken frusen skönhet ur ett pissat mönster på isen nedanför en kaj - vojvoj - kan en dikt bli mer visuell än denna? Jag bara suckar, applåderar och bokmärker
2010-01-12

  Nanna X VIP
du är min rimgudinna, och du skänker mig tröst i vardagen. "värme öst ur smärta", just så.
2010-01-12

  Gunnar Hilén VIP
bra och speciellt sista fyra raderna...så packad med känslor.
2010-01-12

  Inkarasilas
Holy fuck! Hur fan kan du få det så vackert med pissgula elaka bokstäver och satiriskt skildrad verklighet är mig fan en gåta värre än varför det snöar och hur det kommer sig att blåmesar ser ut som maskerade banditer. Du är så satans skicklig i din ordflätning att jag rös till av lycka.
2010-01-12
  > Nästa text
< Föregående

halmstrå
halmstrå