Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Kärlek är som att slicka på en stolpe mitt i vintern, när man kommer loss gör det ont.

Jag försökte låta bli - att bli alltför involverad, att låta dig och mig bli singular,

Sätta för stort värde i det vi hade - och har

I det vi gör, gjort och kanske ska göra

Inte koppla något till dig, mig, oss

Framförallt oss



I platser, musik, ord och människor - Där finns minnena



Jag vet, nu när ’vi’ inte finns - Då är jag ensam kvar

Då blir musiken, platserna, orden

Framförallt orden

Aldrig vad de varit



För jag vet, nu när ’vi’ inte finns

Är jag ensam kvar

Med minnena



Nu när vi inte finns vill jag glömma

Framförallt ordens mening



I mina tankar finns vi inte längre

I mina tankar är jag redan ensam

Har jag redan glömt - Dig, mig, oss



Men framförallt

Så har jag glömt ensamheten...




Fri vers av Nadine.Hilleberg
Läst 484 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2010-01-13 17:23



Bookmark and Share


  En strimma av guld
Fint skrivet.
2010-01-13
  > Nästa text
< Föregående

Nadine.Hilleberg
Nadine.Hilleberg