Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Kärlekshistoria



När vi träffades
var du kostym och captain morgan
jag var stajlad självsäkerhet och revben
vi snubblade över varandra
och föll

Vi borde stanna här

för snart
kommer du bjuda på hummer på balkongen
och ha städat lägenheten grundligt
jag kommer ha anpassat klackarna efter din längd
och inte äta upp hela portionen, så som jag lärt mig

sen följer den bästa tiden
då du stolt presenterar mig för vännerna
då jag introducerar dig för pappa
och då dina ögon skvallrar om avgudan
varje gång jag kommer in i rummet

sen flyttar vi ihop, i din lägenhet förståss
du kommer kämpa med att hålla den välstädad
jag kommer stöka till den nåt fasligt
min hund kommer lämna avtryck på dina kostymbyxor -
du kommer skratta och kalla det charmigt i början

du börjar gå ut lite oftare med vännerna
jag stannar hemma i soffan och äter glass
båda två lägger på oss något kilo
och det stör oss inte
nu när vi inte längre behöver falsk marknadsföring

efter en tid
har du inte längre avgudan i blicken
jag har slutat raka benen sen månader tillbaka
och byter om till dina joggingbyxor
så fort jag kommer hem
du har gett upp städandet
och ger min hund mordiska blickar när jag inte ser

vi slutar älska med varann
förutom vid speciella tillfällen
vi är för trötta båda två
men vi pussas alltid godnatt
och somnar med handflatorna mot varann

och så rullar det på

tills;

du möter någon
som hänförs av kostym och captain morgan

och jag rakar benen i smyg
lycklig över att bli sedd igen
men inte av dig













Fri vers av Propella
Läst 2636 gånger och applåderad av 2 personer
Utvald text
Publicerad 2005-10-27 14:36



Bookmark and Share


  ordterroristen
Den här dikten var härligt, nej förresten. Den här dikten var nog helt kollosalt, explosivt och huvudverksframkallande bra =) Känns meningslöst att kommentera när så många talat innan mig, i vilket fall:
Verkligen välskrivet,
gratulerar till ett mästerverk!
2006-08-30

    tower4
Vad finns det mer att säga.... storartad blick för det stora och lilla samtidigt. Stående applåd
2005-11-21

  Liv Sol
Mm! Så underbart, så sant, så ärligt och rakt men ändå förtrollande förföriskt.
Fantastiskt som vanligt.
2005-11-20

    ej medlem längre
Jävlar i helvetet.
Detta var nog en av de bättre saker jag läst någonsin! Bara helt enkelt perfekt, inte ett ord för lite, inte ett ord för mycket. Allt är på sin plats.

Magnifikt!
2005-11-15

  madinsane
JISSES.
vad säger detta om dig som poet..
jag har ALDRIG sett så många kommentarer på en text. detta måste vara rekord!
grattis :)
2005-11-10

  Isla Estrecho
Jösses! FÖRTISEX kommentarer. Jag tänker bara skriva att detta var en ohyggligt träffsäker text om ett öde alltför många relationer möter.
TUR att mina förhållanden ALLTID är guld och gröna skogar med stomatol-leenden..hmm..
2005-11-06

    Totte Temmelin
alltså..jag tycker du är fantastiskt begåvad. men att så många har kommenterat denna dikt och inte kommenterat dina andra som är mycket bättre enligt min smak. gillar din senste mycket mycket bättre.

därför fortsätter denna kommentar där.
2005-11-03

  Nichlas
Helt underbar läsning =D Du förmedlar så mycket båda av kärlek och sorg. Riktigt vacker.
2005-11-01

  Martina_T
*suckar*

Vad kan sägas om denna text som inte redan är sagt?
Jag har läst den säkert 5-6 gånger nu och den är inte bara fantastisk varje gång, utan den växer dessutom!
Du är fenomenal på att fånga en stämning, en känsla, en upplevelse.
Mycket generad igenkänning i detta, men även en djupt tragisk avslutning som inte lämnar en oberörd.
Man skall verkligen inte ta någon eller något för givet här i livet, det är bra att tänka på det ibland.

Kram Martina
2005-10-31

  Livia
aj aj aj, så sant, men om man vet allt detta, varför gör man inget åt saken? snacka om att jag ska ta tag i det ni iaf, en bra "uppväckande" dikt, intressant och sååå sann!
2005-10-30

  MonaLisa
Riktigt riktigt bra!
2005-10-29

  johii
vanligtvis brukar jag inte hålla med redaktionen i sina val, men den här dikten förtjänar verkligen rampljuset. fantastiskt sorglig och speglande av kulturen vi lever i.
bra!!!
:)
2005-10-29

  rebecca d
ja, den här berör många- så tråkigt att den är så allmängiltig och en väldigt bra beskrivning på det...ja, stanna där där: vi borde stanna här...vad skulle hända då. Men det är inte bara innehållet utan också formen
2005-10-29

  Anette Blomberg
Det är inte ofta jag är inne på denna sida längre. Ännu färre blir tyvärr mina kommentarer, men naturligtvis undrar man över en text som fått trettiofem sådana innan min eventuella tilläggs. Här följer den.

Denna friskhet inför någonting redan gängse vedertaget, gör att man reflekterar stort. Du har med ett rytmiskt lättillgängligt språk, bredvid både insikt och god iakttagelseförmåga skrivit om "syndromet". Känsligt och distanserat på en och samma gång. Sällan skådar man sådan förmåga. Måste absolut läsa mer av dig på denna sida.

Ett litet tips. Skrota den allra sista meningen i dikten. Den blir bara övertydlig.
2005-10-28

  Nic
Bravo Propella!
Du har fångat ett förhållande väldigt väl i denna text
2005-10-28

  Elin S
Du, Propella, jag tycker verkligen att du borde satsa ordentligt på att försöka ge ut en diktsamling, bok eller annat i den vägen. Det är inte ovanligt att man snubblar över en och annan bra text här på poeter, men att skriva med så genomgående hög kvalité och känsla i princip i varenda text talar för TALANG. Du har det. Kör.

Och detta är bästa raderna.

"När vi träffades
var du kostym och captain morgan
jag var stajlad självsäkerhet och revben
vi snubblade över varandra
och föll

Vi borde stanna här"
2005-10-28

    ej medlem längre
Åhh, en väldigt verklighetstrogen annig om hur det kanske blir, tyvärr. Det finns många guldkorn i denna, t.ex:
jag var stajlad självsäkerhet och revben
- och hela stycket som börjar med:
sen följer den bästa tiden
Här och var skulle jag personligen vilja lägga till några "att" dock ;o)
2005-10-28

  ~mE~
exakt så är det ju! kul att någon vågar säga det så rakt ut =) Mycket bra!
2005-10-28

  Ulf Popeno
En stilfull betraktelse av tvåsamhetens alltmer krackelerade yta och lögnen som säkerhetsventil för våra mänskliga otillräcklighet. Ja, vi kanske alla ska nöja oss med att falla lite då och då? Åtminstone snubbla...
2005-10-28

  Rachel Roth
kan inte annat än att instämma med Ludwig, i varje ord!
2005-10-28

    Hedda
Ja, vad har inte redan blivit sagt?
inget av mig *ler* Om jag kunde ta dig lite försiktigt i örat för att få dig att satsa på en bok så skulle jag göra det. Dina dikter räcker inte som dikter. De behöver upprättelse!!! en egen berättelse, ett eget omslag och en plats i bokaffären.
2005-10-28

  swimsus@gmail.com
Du skriver med ett helt otroligt språk, blandar många känslor och uttryck och jag komme rpå mig själv att läsa med en uns av avund..Det är precis såna här texter som tilltalar mig. Hurvida sanningsenligt det tänkas vara så verkar det vara några som känner igen sig, och till en viss del så kan det nog bli så här, för du levererar på ett sådant charmigt och störtskönt sätt.. *Klapp Klapp* Japp..5 + Points to 2*
2005-10-28

  Tide
detta är riktigt bra tycker jag...så enkelt formulerat, men fyllt av eftertanke och sköna verklighetsbilder!
2005-10-28

  Peter Stjerngrim VIP
Klockrent berörande om än en rätt obegriplig och onödig utveckling av en relation mellan två älskanden ...
Men kanske är det så att allt för många glömmer bort att vårda kärleken eller är det för att prioriteringarna förändras pga yttre grupptryck?
De två huvudpersonerna i denna sorgliga kärlekshistoria har jag en stark känsla av såg varandra enbart med ögonen och förnuftet - tror inte deras hjärtan var med vare sig från början eller under tiden ... Kärleken ska inte kompromissas!
2005-10-28

    Jolli
grymt bra beskrivet!
2005-10-28

  Per Rydberg
Så elegant beskrivning av ett förhållandes uppgång och fall. Alla vi som varit där bara måste le ett igenkännande leende!!!
2005-10-27

  himlens hemlighet VIP
aj vad cyniskt och förbannat bra...tjusigt!
2005-10-27

  madinsane
BÄST, BÄST, BÄST!!!

speciellt första halvan av den..
'När vi träffades
var du kostym och captain morgan
jag var stajlad självsäkerhet och revben
vi snubblade över varandra
och föll

Vi borde stanna här

för snart
kommer du bjuda på hummer på balkongen
och ha städat lägenheten grundligt
jag kommer ha anpassat klackarna efter din längd
och inte äta upp hela portionen, så som jag lärt mig'

är helt makalöst bra!!!!!!

nu gör du sådär igen.. och jag önskar att det var jag som skrivit det.
makalöst, skrev jag det???
2005-10-27

    Regina E
Fängslande! Och när jag läser den igen fastnar jag för "Vi borde stanna här" - vid den okonsumerade kärleken.
2005-10-27

  Arowana
Jag är grundligen imponerad. Mycket bra, speciellt det där med Captain Morgan. En troligt bra uppbyggd text med en stark livsvisdom. Men frågan kvarstår: hur tar man sig ur ekorrhjulet?
2005-10-27

  Saga-Sofia
Ha. Träffsäkert och snyggt knåpat. Så sant, så sant. Alla relationer, såväl vänskaps- som partnerrelationer, börjar med en illusion. Vi plockar några snygga fakta ur ramen och projicerar vårt eget önskade innehåll. Oh, denna smärta som kväver oss om vi blir lämnade då - mitt i. Oh, denna kvävande intighet som kväver oss när vi stannar kvar och överlever illusionen. Eller oh, livslång kärlek, livskamrat, vänskap och hålla ut.

Jag tänker, vilka får vi är. Som tror att vi ska kunna fylla en kostym och captain morgan med innehåll.
2005-10-27

  Jessica Ebbesson
Håller med alla föregående talare.
Så väl du beskriver den
bistra verkligheten.
Bra!
2005-10-27

  SofiaN
YES!!! Precis så, PRECIS SÅ! du fångade det perfekt! Det är ju det jag säger, kärlek och romantik finns inte! det HÄR är sanningen ;)
2005-10-27

  Myy VIP
Med risk för att börja låta tjatig - mycket bra. Här har du lyckats fånga på pricken den där tröstlösa evighetscirkeln, med uppgång och fall. Tillochmed de håriga benen benen är med. *ler*
2005-10-27

  Daniel_78 VIP
suckar när jag läser,
för det är så sant ju..
blää
2005-10-27

  Cris
S-tans vad bra, uj....ja så går många kärlekshistorier. Och du får till det så himla kanonbra alltså. Med upptrappningen, spänningen man känner och sedan dalar det ner för att få en liten knorr i slutet. Då man börjar raka benen igen. :)
2005-10-27

  mariann
"Skrattar" Det är en underbar humor i denna kärlekshistoria.
Du har gjort det igen!
2005-10-27
  > Nästa text
< Föregående

Propella
Propella