Diametern på hål som kommer är avgrund
och att kunna simma i rymd
är ett måste,

som kyrkogård nyss var en lapsus
 
döv eller död,
att överleva är att veta
vad som gör ont och det är så här

såga av ett dammsugarrör
för du vill ha metall
då det flyger långt

och splitter är livsfarligt vackert

häll i krut från oss och sätt papper i mynning
bränntid är efter stubin
och aluminiumfolie som tätning,

för är du hel är det ingen som kan ta sig in

då allt handlar om att kunna springa
och aldrig sluta
så stanna inte för att se

då någon skrattar dig i örat

och nu viskar gräset
att där borta seglar en drake
med gröna ögon över träds fångstarmar

jag fryser om munnen

och det är vitt över
för vad kan jag annat göra än rörbomber
och låta smäll få öron att blöda

så de slipper höra om död igen igen igen
för det finns inget som är farligt
om du vet vad och hur du ska göra,

liten nickar och häller krut

och större räknar ner mot tändsticka,
jag tar deras händer och börjar springa,
vi flyger över vall

med utbredda armar i explosion

tre meter ner
skrattar så tårar sprutar
för rökmoln ser ut som häst

och de pekar på mitt vänstra
för det rinner blod igen -
men det var länge sedan hörsel

för i mörker väntar vaken

jag lindar mina fingrar kring skatter
och växer deras skinn tjockt,
men kan inte vänta hur länge som helst

då luft inatt är smittad med tid som inte finnsaxim och Poppe. Älskar er. Vakar er. Alltid.