Hon lever i en grå värld
Hennes trädgård har vissnat
Hennes stjärnor har slocknat
Hennes sång har tystnat.
Hon är avdomnad,
varken ser eller hör
Hon stänger ute allting,
även sig själv.
Hennes vackraste drömmar
har krossat till splitter
Det finns inget hon vill,
Inget hon tycker,
Inget hon önskar.
Hon är inte ledsen, arg eller besviken,
bara frånvarande.

Innan den grå morgonen
Innan den svarta natten
Såg hon en solnedgång
Då var livet färgglatt.
Den natten förändrades
allting
Efter den natten slutade hon drömma,
Slutade hon känna,
stängde av sig själv.

Solnedgången var den vackraste hon hade sett
Då var hon lycklig
Då var hon inte ensam
Nu ligger hon i ett vitt rum,
i en vit säng
Hon är vaken
Men ändå borta…

Hon var full av liv,
Kärlek,
Nyfikenhet,
Lycka,
Tankar.
Hon var en del av något.
Solen sjönk ner i horisonten,
Den försvann, men inte värmen.
De vände hemåt
Kväll blev till natt
Till den där svarta natten.
Två ljussken
Närmade sig
Snabbt
På fel sida
En krasch, ett skrik
Tumult,
Oordning,
Kaos
Månen bevittnade tyst.
Oerhörd smärta,
sedan
denna
tomhet…