Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
jag har börjat känna mig lite ringrostig.


Den svaga talar sist.




Det finns en del ord som bara måste sägas,
eller åtminstone skrivas ner.
Men så finns det en del ord som man vill säga,
men som man inte vågar uttala.

Ord som gör en lite extra sårbar,
som gör det lättare för någon annan
att krossa ens hjärta.


Mina ord ligger som en klump i halsen,
en klump jag alltid lyckas svälja just i tid.
Men det gör ont att se smärtan i dina ögon,
nu när du avslöjat din klump
och jag fortfarande inte låter min uttalas.



För det är som att vi
du & jag
står på stranden,

men inte hittar havet.




Fri vers av elinmaria
Läst 542 gånger och applåderad av 9 personer
Publicerad 2010-01-28 22:00



Bookmark and Share

  Fru Intighet
Underbart!
2011-03-24

  Baystream
Slutet binder ihop dikten sååå snyggt

"För det är som att vi
du & jag
står på stranden,

men inte hittar havet."


... men hittar inte haven. Så bra!!!! Applåd.
2010-07-07

  annso.fie
Oj. Man som hajade till vid sista frasen. Väldigt snyggt skrivet! Hela dikten är jättefin.. I like it.
2010-03-07

  filicia
det sista stycket var underbart!
2010-01-30

  aennil
"För det är som att vi
du & jag
står på stranden,
men inte hittar havet."
Jättefint, bokmärks.
2010-01-28
  > Nästa text
< Föregående

elinmaria
elinmaria