Jag måste ha landat på fel planet.
Jag vet att jag inte hörde hemma på min förra planet.
Man sa mig att den här planeten skulle passa mig bättre.
Men även om vi är så lika så är vi ändå så olika.
När jag säger stanna så vill du gå.
Jag vill ha lugn och ro.
Tid för eftertanke och bara njuta.
Du vill ha full fart.
Tid för springande och lekande.
Vi tallar samma språk fast vi förstår ändå inte alltid varandra.
Det är som att vi vore två olika varianter på en och samma art.

Jag vet att du vill att vi ska försöka på nytt.
Jag vet att du tror att allt ska bli bra igen.
Jag vet att du vill att jag stannar.
Men hur jag än försöker förblir jag bara ett ufo bland ufon i din värd.
Så låt mig gå.
Låt mig bara gå.
Min riktiga planet väntar på mig.