Häromdagen läste jag på Metro att många kliniker ute på landet har problem med läkare som inte behärskar svenska språket vilka i sin tur skapar onödiga lidande för sina patienter.

Socialstyrelsen anser att arbetsgivare ska ta sitt ansvar och kontrollera om de utländska läkare som rör sig inom EU kan det svenska språket. För de läkare som kommer utanför EU har Socialstyrelsen ett ganska tufft språktest innan de kan komma in på den svenska sjukvården.

Jag har personligen träffat ett antal läkare som hade fått sina legitimationer godkända från Socialstyrelsen och hade gjort den så kallade språktestet för att kunna jobba inom den svenska sjukvården men dessa läkare kunde inte tala grundläggande svenska och inte heller kunde de skriva på svenska. Jag har själv jobbat med läkare som verkade helt främmande med den svenska sjukvården och de hade stora problem för att förstå och göra sig förstod på svenska men ändå fick dem en anställning av sina respektive arbetsgivare och jobbade inom sjukvården i Sverige. Hur kunde dessa läkare få sina legitimationer godkända av Socialstyrelsen och hur kunde dessa läkare bli godkända på Socialstyrelsens språktest är en stor gåta för mig.

Det verkar uppenbarligen att det brister i första hand hos Socialstyrelsen vilket gör att man kan fiffla sig igenom dessa nivåer. Jag anser tvärtemot Socialstyrelsens ståndpunkt att man inte helt och hållet kan lita på arbetsgivaren när det gäller tillfredsställande språknivå hos läkare. Det finns många arbetsgivare i synnerhet de nyuppkomna och privata som gör allt för att hålla kostnaderna nere och få större vinster. En läkare som är varken en duktig läkare eller inte kan så mycket av språket är guldgrova för dessa arbetsgivare. Arbetsgivare anställer t ex en läkare som har en svensk legitimation och inte kan så mycket svenska och utnyttjar denne på bekostnad av tusentals patienters hälsa och liv. Man drar in stora vinster eftersom man vet att läkaren inte säger så mycket om han/hon blir belastad med en enorm arbetsbörda eftersom läkaren vet att han/hon inte får ett jobb hos en seriös arbetsgivare. Jag har personligen sett ett antal läkare utan tillräcklig kunskap i sin profession och med allvarliga brister i det svenska språket som jobbade 8 timmar per dag, fem dagar i vecka och tog emot minst 30 patienter dagligen utan att protestera och arbetsgivare var jättenöjd för att man kunde dra in så stora profit på dessa läkare. Ingen brydde sig om patientsäkerhet eller den etiska aspekten i det hela. I sådana fall är det oerhört viktigt att personalen tar sitt ansvar och gör allt de kan för att åstadkomma en förändring.

Jag anser att det är bäst att man uppmärksammar problemet hos Socialstyrelsen eftersom det är så uppenbart att arbetsgivaren inte vill göra någonting åt det när man tjänar storkovan på sådana läkare. Det här är inte ett problem om utländska läkare. Det finns säkert svensk läkare som har lyckats på något sätt att skaffa sig en svensk legitimation och jobbar som en läkare trots att man inte alls har den medicinska kunskapen som behövs. Jag minns den falska svenska läkaren som inte kunde hitta operationssalen och som jobbade som biträdande överläkare på ett stort sjukhus i Sverige. I sådana fall är det väldigt viktigt att personalen uppmärksammar Socialstyrelsen. Om Socialstyrelsen inte agerar tillräckligt kraftfullt då måste personalen gå vidare i frågan. Det är ingen tvekan att det brister någonstans hos Socialstyrelsen att dessa människor kan gå igenom systemet utan att kunna sitt yrke och utan att behärska det svenska språket. Men om det går så långt att läkaren befinner sig på en klinik eller ett sjukhus och äventyrar tusentals liv då är det personalen som måste agera.

Ingen sjukvårdpersonal med arbetsetik kan sitta tyst och låta sådana saker försiggå på en arbetsplats. De som ser detta och inte agerar är lika odugliga som den falska och inkompetenta läkaren och den giriga arbetsgivaren som enbart tänker på sig själva och leker med andras liv och hälsa.

Samuel E. Rajeus

Dr. kand. i psykologi / Leg. Psykoterapeut (KBT)