Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

När en stolpe sviker, då faller man

Jag kan inte leva utan en stolpe.
Därför så utser jag olika stolpar periodvis.
Aldrig två stolpar samtidigt.

En stolpe för mig är något abstrakt,
men ändå konkret.
Det är en sådan som man kan klamra sig fast i
när marken faller.

Marken är tillvaron,
som jag lever i.
Och ibland så gungar den. Som på en båt.
Ibland faller den helt.

Då måste jag ha en stolpe -
som sitter fast i marken:
Jag kan då hålla mig rak och stadig.

En stolpe är i de flesta fall en person.
Ibland kan det vara en aktivitet.
Aktiviteten finns alltid där,
men en person är trots allt en annan individ.

Om den individen som är min stolpe sviker mig;
så faller jag med marken.
Det finns inget värre än att bli sviken av sin stolpe.
Det är som att höra sin egen mor säga att hon inte älskar en.

Och nu är jag rädd,
att min stolpe kanske sviker mig.
Rädslan kom från ingenstans.
Jag hoppas att det inte är så.




Övriga genrer av Arnella
Läst 417 gånger
Publicerad 2005-10-29 23:46



Bookmark and Share


  Kicki Karlén
Mycket tänkvärd dikt, lite för nära sanningen kanske, men mycket beskrivande och vacker
2005-11-02
  > Nästa text
< Föregående

Arnella
Arnella