Hur smeker hon dig? Som jag?

Hårdare?
Lenare?
Skönare?
Bättre?

...

Sämre?

Hur rör hon sig bland dina lakan? Som född där? Precis som jag. Det enda jag gjorde bra. Och frukost till dig när du sköljde bort natten.

Vaknar hon innan du går? Finns hon kvar? Sen.

När jag berättar om honom, ser du bilder i ditt huvud då? Gör de ont? Sårar de precis som de som flimrar i mig? Läppar, läppar, läppar. Bilder på er. Utan ansikten, minns inte hur du ser ut. Avskyr att du tar på henne, står inte ut med att hon andas dig. Djupt?

Vill egentligen inte veta.

Men ändå.

Sväljer hon?

Älskar hon dig bättre? Mer? Utan vett? Som jag.

Hur rör ni er? I takt? Otakt?

Mer sammanflätade och välkoreograferade för varje gång? Minns du orden du brukade flämta vid mitt öra?

"..."

Återanvänder du dem nu? Hur många gånger har du sagt dem? Undrar om de ens betyder något för dig. För mig betydde de allt. Precis som du.

"Fan va skön du är"

Rör ni er tätare? Eller bort från varandra? Så som vi?

Varsamt eller intensivt?

Elektriskt? Som du och som jag. När vi var vi.

...

Du behöver inte svara. För jag vet att du minns.

Det får räcka.

Nu.