Allt är bakom oss nu
Som ärr, minnen, fragment
Som ord som aldrig blev sagda
Eller de som sades för mycket
Allt är bakom oss nu
Och vi kan andas ut

Äntligen kan du få dina nätter av ro
Äntligen kan du vila utan att jag ligger där bredvid, stel
Äntligen kan du sova ut
Kanske inte mer än innan mig
Men definitivt inte mindre

Jag kunde aldrig riktigt förstå mig på din sorliga musik
Eller så var jag den som egentligen kunde
Men ditt sätt att tro att du kunde, utan att du egentligen kunde
Var mer än jag kunde klara av
Ditt djup var inget djup
Det var ett stup
Och du vet att jag tog fallet
Men även så tog tag i någon annans hand

Hans hand är mindre än din men den lovar mer
Och om inget så har den besparat mig dig
För vi vet båda att du egentligen inte var särskilt lovande från första början
Trots försök och anspel till det så var de bara torftiga och mossiga
Svampiga som jag hade hört någon beskriva en kille
Och du var egentligen så mycket vackrare utanpå än du någonsin kunde vara

Allt är bakom oss nu
Och någonstans finns delar av vad vi gjorde tillsammans
Som spår i kulturlandskapet
Men det är inget värt att göra minnesmärke över
Eller ens skriva om här