Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Du är min vinter

Du är min vinter.
För alltid fastfrusen i dina isblå ögon.
I dina minusgrader smälter jag och samlar kristaller bakom din rygg.
Jag halkar när du ler och ber när du blundar.
Jag klär av alla lager bara för dig och värmer hud mot hud.
Det är mörkt och stilla, du skapar is på mina ögonfransar.
Jag skålar med dig under tystnad och bryter löften bakom din rygg.
Vi ler på grumliga bilder och älskar utan avbrott.
Jag önskar jag kunde andas den igen.
Din vinter.

Jag vaknar i ett tyst tomt vakuum
Det är någon som håller om mig hårt
Hud värme kyssar
Men jag ser inte klart
Jag vill inte se klart
Jag drömde om dig inatt
Du var så levande, blond och blåögd
Det är färger jag inte längre äger
Han kysser bra
Men han kysser inte som du
Han är vacker
Men inte lika vacker som du
Och jag spelar med i den roll som har tilldelats mig nu
Jag borde få en Oscar
Jag borde få gå på röda mattan och vinka med mitt stora leende
Kasta slängkyssar och flörta med kameran
Och slänga med mitt hår

Men nej, jag får varken pris eller applåder
Någon som kysser falskt får bara en plats i helvetet
En befläckad karma
Och sönderbitna naglar
Jag kommer aldrig leva lycklig i alla mina dagar

Det är så skört allting
Så vackert men så tillfälligt
Alltid samma känsla
Alltid samma ångest
Tankar som flyger till ett efteråt
Till dagar då det är slut och över
Tomhet och ensamhet
Igen

Jag saknar din vinter
Den kvävde och dödade mig
Jag grät och jag sörjde
Förbannade och skrek
Rev och tog sönder
Men var levande som aldrig förr

Jag lever nu
Lugnare, stabilare
Det är tryggt och varmt
Fint och mjukt
Allt är som på beställning
Men jag fryser inte




Fri vers av barbarella
Läst 300 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2010-02-02 21:23



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

barbarella
barbarella