Drar mig tillbaka, visar framtänderna, morrar
Är livrädd för framtiden och vad som kommer att hända
Rovdjuret i mig är väckt, otränat, legat för länge i dvala
Men jag har instinkterna kvar, när livet är hotat reser jag ragg

Dina kyssar är som svärdshugg mot min bara hals
Dina händer är som brinnande järn som märker mig
Dina ögon har mig ihjäl högst obarmhärtigt
Dina steg som lämnar mig är en lönnmörderskas

De dagar som har gått är som ärr mot min hud
De dagar som har lämnat mig så fruktansvärt tom
De nätter i eldens tecken är blott en del av askans gryning
De nätterna vandrar våra kroppar över himlavalvet

Jag orkar inte vara del av två kärlekar
Jag vill inte vara sliten av längtan
Jag önskar sol i ögonen och en lätt hand mot min panna
Jag tror på något så hemskt som kärleken

Så när sista tonerna klingar ut
Står du där
Ensam, sårbar och oemotståndligt vacker
Finns inga ord, ingen tid
Då dina läppar möter mina
Du fattar min hand blygt, trevande
Vi glömmer var vi är och går sakta mot solnedgången i vårt land