Utan förvarning kommer paniken över mig.
Vad gör jag nu?
Hur kommer jag härifrån?
Vad är bäst?

Fly hem till sängen och glömma att allt det här har hänt?
Glömma stressen.
Glömma all tid.
Kanske till och med glömma att jag lever.

Men så kommer det en röst i mig som säger till mig att inte ge upp.
Att man inte kan fly från sina problem bara skjuta upp dem till en annan dag.
Men den dagen träffas man av dem igen starkare än vad dem var tidigare.
Men om vi bara jobbar på och inte ger upp finns lösningen framför oss.
Lika enkel som självklar.