Med ett frågande léende
trycker du upp mig mot väggen
och alla andra kan se
genom min mask
Så innovativ men traditionell
så oberoende men aldrig själv
Du väntar ständigt på annan vind
rör vid min panna, forma min kind
Framtiden ropar och jag kan se
det finns ingen plats för mig trots att jag vill vara med
Du stannar ej på tröskeln, du fortsätter in
i hemlighet vill jag för alltid vara din
Men dina sköra känslor, de tar snart slut
för hur kan man älska någon som älskat någon annan förut?
Du klättrar gärna men faller lätt
Ingen har hört vad du hört, sett vad du sett
Så se ut över havet, urskilj mig
jag står här inunder, imiterar dig
Ta min känsla och håll den hårt
för det som kallas kärlek
kan aldrig vara vårt