Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Någonstans mellan din verklighet och nuet

Skriver
mina brända brev
till livet
världen

Målar
mina naglar vita
och river
röda märken på de dagar som är
mina

Aldrig
att ni hör mig skrika
demolerar frustrationen
i molekyler
inombords
och låter mina tårar falla
framkalla
mitt leende

Mitt hjärta
blev dörrmattan
till de forna dagar
då verkligheten öppnade dörren
och ledde dig bortåt

Så fråga inte
var mitt självförakt kommer ifrån
se mig bara rätt in i ögonen
och andas åt mig




Fri vers av opheliavampira
Läst 453 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2010-02-04 11:43



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

opheliavampira
opheliavampira