Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

ÅTER

I kvällningen samlade jag -
vid trädgårdsbordet med gnistrande vitt snötäcke -
där samlade jag min själs fränder till gamman -
så lätta var de att de inte rörde vitheten -
vi höll varandras händer i ring
viskade stilla i snötystnaden -
en far och mor, en syster och bror, make och den
som en svensk vinternatt
skulle bli jag.




Fri vers av vera gade VIP
Läst 413 gånger och applåderad av 7 personer
Publicerad 2010-02-04 13:29

Författaren vera gade gick bort 2013. Texterna finns kvar på poeter.se som ett minnesmärke på den avlidnes och/eller de anhörigas begäran.



Bookmark and Share

  Björn Nilsson VIP
Jag fick en tanke här: är det inte så att varje snöflinga, liksom varje mänsklig individ, är unikt formade, att den ena inte är den andra lik? Jag tänkte att "här samlas familjen Snö runt bordet, på håll är de så lika varandra men kommer man närmre märks skillnaderna. Ibland yr de omkring och bråkar med varandra, ibland samlas de i tät och vit endräkt. Och alla kommer de att smälta bort och uppgå i den stora oceanen. Tills minnet av dem kanske återkommer i snön en annan vinter." - Detta är poetiskt tycker jag!
2010-02-09

    papillon
Detta är en bedårande text i sin fjäderlätta lågmäldhet om samvaron med själar kring ett snötäckt trädgårdsbord. En tyst applåd......
2010-02-04

  Joakim Södersten
Vemodigt ... vackert ... min tolkning kanske inte är "rätt" men vill att du stannar länge än ... på den här sidan himmelen ...
2010-02-04

  Monika A Mirsch VIP
stilla fläktar från forna dar under lätta täcken - gott!
2010-02-04

  Gunnel Eriksson VIP
Andäktig och vacker!
Det är något visst med tystnaden
som snön ger.
2010-02-04
  > Nästa text
< Föregående

vera gade
vera gade VIP