fortfarande sann.
Sanningen
jag kände en snubbe
hursomhelst är han ett påhäng en enveten doft av varmfuktig yllefilt, hallon & hasch som ännu hänger kvar i mitt minne
det var natt, vi satt i köket, drack ett glas vin och pratade om livet och det
stack in kuken i min hjärna
hans sperma var som kärnmjölk spetsad med kokain och några droppar bläcksvamp
vi tittade in på hans pojkrum i granngalaxen, han visade mig kartorna över makrokosmos och det berlockiska alfabetet men smällde ihop böckerna väldigt snabbt och jag hade som vanligt inte min kamera med mig hans CV var uppnålat på väggen: å fan, jag som trodde han bara var en vanlig sunkig indiekille, jag gillar ju såna i och för sig men
and then I kissed him
han tog ut mitt hjärta och sparade det som souvenir. jag satte hjärnan i bröstet istället för att överleva, vilket fick till följd att det slog upp hjärnceller i form av sjötulpaner på huden
'"det ordnar sig", sa han
det gjorde det inte
jag rev sönder mitt skinn och försökte sätta på ett annat men smärtan lyste igenom jag sprang femton varv runt jorden men söp ner mig i alla fall jag sumpade min akademiska karriär, mitt äktenskap, min eventuella ekonomi och min hyggliga hälsa
vi kommunicerar numera bara på överstyrd matematisk bebyssinska med inslag av retroromantiska. och eftersom jag egentligen inte behärskar det språket är det fullt möjligt att jag har inbillat mig alltihopa
Prosa
av
Nanna X
Läst 1729 gånger och applåderad av 46 personer Publicerad 2010-02-04 21:13
|
Nästa text
Föregående Nanna X |