När världen rasar
Och himlen brinner
Och solen slocknar
Och månen gråter

Och när ingenting finns kvar
Utom trasiga bokstäver
skrivna på ett brutet papper
Vittnar om det vi kallar livet

Och när plastikkirurgi ändrar på ytan
Tar bort allt ljus och mod
Kvar finns bara låtsas
Låtsas-snö, låtsas-liv
Vi lever i någon annans teater

Där borta finns en sverigedemokrat
Med en flagga full av tårar
Sviken av sitt fosterland
Vinden har vänt honom ryggen
Han önskar alla döda.

När man sjunger för att andas
Och andas för att leva
Och väntar på vinterns dörr till ljuset
Ljuset som månen lånar
Skickar sitt lånade mod på jorden
För ljus är mod.
Nu kan vi bara vänta.

Lova mig då en sak
Lova att se mig i ögonen
Titta på vem jag är
Läs mina drömmar
Dö med mig.
Bär mig.
För tyngden kommer i slutet

Det är det som är fröjden med domedagen.