Det gick inte att gå förbi.
Hon satt ju mitt på stigen, grå av ålder och svart i ögonen.
- hej
sa jag och såg henne i hårfästet.
- du ska se mig i ögat
svarade hon
- mitt friska öga.

Och jag såg.
Rätt in i hennes svartglimmande blick.
- du är den du är
sa jag
- vem skulle jag annars vara?
svarade gumman

och hur skulle jag veta det? Hon satt som ett minne och var det jag såg. Hade jag kommit ihåg något annat hade hon sett ut som det andra jag inte kunde minnas.
Ett barn fyllt av livsmod eller en växande varböld? Som en kvinna gravid med en lögn?
Hur skulle jag veta?

- Du ser det du ser
sa hon
och jag är det jag ser?
undrade jag

Men hon svarade inget mer än så


Och varje gång jag går stigen mellan vägarna måste jag stanna och bli.
det jag är
eller det jag ser

en dag ska jag veta.