jag satt på höjdens plana yta

en plats jag ej mot nåt vill byta

jag skriker ut min smärtas sorg

det gör så ont i bröstets korg

nu tårar vilja rinna fritt

men hindras genom tankars ritt

av sunt förnuft ska livet levas

och allt ur grytan sakta slevas

att finna orsak till det skedda

kan hjärtats sköra känsla rädda

då menas nåt med det som händer

och nya tankar smärtan vänder

(c) tk.