I natt skar dina blå ögon
hål i tystnaden

och jag,

går av och ann över trägolvet
i rummet


som du egentligen hör hemma i


jag vet att jag inte älskar dig,
för jag älskar ingen

men jag vill så gärna veta,
att du är okej

om natten sänder marken
och himmelen och vinden
så många budskap till mig

och mina transistorer fångar allt ljud


jag vill inte att du ser mig,
jag vandrar över taken
jag sträcker min arm mot stjärnorna,
men det är aldrig meningen

att du ska veta om mig

se bara till att du är okej