du vet den där känslan
den där som vrider om
som får dig att känna
avståndstagande och kyla
där du hamnar i din egen kokong
och det känns som din enda trygghet
för ingen kommer åt dig
och skadan blir obefintlig
det är då som du på allvar
välkomnar den enda som kan följa dig
i den stunden tar du emot
rädslan
i full kraft
och det fyller ditt hjärta
tränger ut
allt annat
som möjligtvis
kan värma
och göra stegen lättare
så vem släpper du in i ditt inre?
den som håller dig fången
eller den som släpper dig fri....
vem vill du ha som vän
i ditt liv...