smärtan klär av sig naken
och börjar tala

brösten styvnar då lögnen blåser kallt

det finns en ömtålighet i sanningen
som får hjärtat att bulta

erotik med känslor som insatts

sittandes på en träpall
känner jag svetten rinna ner för magen

förödmjukelse som smeker halsen
och kväver rösten

det är dina händer som får mig att darra

jag har inga kläder på mig

det har jag aldrig inför dina ögon

jag ryser

då du lämnar rummet