nu har jag vandrat i miljoner nätter
mitt sinne är sårat och förbrukat
faran lurar om jag fortsätter
intalar en insikt som är stukat

jag är ett mänskligt gående plagiat
som förenas blott med min stig
där min vandring är mitt surrogat
till det undvikande av en intrig

nu har jag vandrat i miljoner dagar
och såren blöder ständigt ännu
där nu varje steg ledsamt försvagar
minnet som förkroppsligar vårt tabu

min karta är kastad, borta är min kompass
slut är nu offerviljan av liv och lem
här vänder jag tillbaka med mitt flyttlass
här vänder jag tillbaka till mitt hem

ty min vandring har skapat ett blödande sår
för blott är mitt skal en patetisk martyr
efter miljoner nätter jag nu slutligen förstår
blott fruktan är mitt skäl att jag flyr

sårande, haltande men med ljus jag vänder
för nu har jag funnit mitt Jerusalem
se hur jag min fruktan antänder
samtidigt som jag återkommer hem