Emil kände hur hjärtat bankade när han följde med Anthony ut ur matsalen. Han visste inte riktigt vad han skulle tro. Var Anthony verkligen bekymrad över det som hade hänt eller var det bara ett trick? De gick till en liten samling buskar så att ingen skulle se dem. Anthony vände sig om och såg på Emil med samma vädjande blick som han hade gett honom i kapprummet. Emil hade bara sett honom så hjälplös en enda gång; Precis innan de skulle gå ner för trappan till den gamla lagerbyggnaden i september för att rädda Alexandra. Anthony fortsatte bara att titta på honom. Efter ett tag började Emil känna sig olustig. Vad var det egentligen han ville ha sagt? Var det som Emil trodde; att han var rädd för sig själv? Men till slut bröt han den obehagliga tystnaden och sade bara två ord:
- Hjälp mig.
Sedan försvann han in i buskaget. Emil stod kvar och tittade på fläcken där han hade stått. Han hade haft rätt. Anthony var rädd för vad han skulle bli tvungen att gå igenom vid varje fullmåne och hur många dödsfall han kanske skulle komma att orsaka. Emil stod kvar bland buskarna i tio minuter och bara funderade. De måste lyckas få ihop botemedlet så fort som möjligt. Men hur? Hur skulle de lyckas med det? Så vitt de visste hade ingen gjort det före dem, så de skulle ju inte precis ha någon mall eller något att gå efter. De skulle bli tvugna att komma på allting helt själva. Start from scratch. Emil hade återigen fler frågor än svar. Men sedan kom han på det. Det var så löjligt enkelt att det kunde fungera! Han gick ut ur buskarna och tillbaka till skolan. Där hittade han Sofia och Alexandra vid Aulan i färd med att diskutera Anthony. De tittade upp när han kom fram till dem.
- Var har du varit? sade Alexandra. Anthony kom tillbaka för en kvart sedan! Vi skulle precis gå ut och leta efter dig!
- Ta't lugnt, jag är okej, sade Emil. Men lyssna nu. Kan ni två fråga era föräldrar om ni får sova över hos mig i natt? Jag har en idé.
Alexandra och Sofia tittade förvånat på varandra.
- Visst, sade Alexandra. Är det något speciellt vi ska ta med?
Emil funderade ett par sekunder. Sedan sade han:
- Om vi säger så här: Ni behöver inga sovsäckar, men det är nog bra om ni tar med er varma kläder. Vi ska ta en liten promenad.