När kvällen hade kommit satt Emil, Sofia och Alexandra på golvet i Emils rum och planerade. Alexandras mamma hade vägrat släppa iväg sin dotter längre än till klockan tio, så hon kunde inte hjälpa de andra två med planen som Emil höll på att förklara. När han hade berättat om den satt de bara och stirrade på honom.
- Menar du, sade Alexandra, att ni ska gå ut i skogen, ställa er i en glänta och bara ropa på honom? Hur i hela fridens namn ska det kunna fungera? Och vad hände med förslaget om att göra ett nytt serum?
- Det är för avancerat, sade Emil. Men det här kan fungera, det är jag säker på.
Alexandra bet sig i läppen.
- Men vad händer om det inte fungerar då? sade hon. Jag klarar inte av att befria fyra varulvar på egen hand. Jag har ingen aning om hur jag skulle göra!
Nu var det Emils tur att bita sig i läppen. Det hade han inte tänkt på. Sofia funderade. Det var ju inte precis så att de kunde berätta för någon annan vad som pågick, ingen skulle tro dem. Det hade varit annorlunda om det var någon som hade sett varulvarna, som med vampyren på Gamla sågområdet. Alla fyra hade ju fått en glimt av den. Men nu var det bara tre kvar, varav två mycket snart skulle ge sig ut och riskera livet för den fjärde.
Alexandra suckade.
- Jag får väl hitta på något, sade hon dystert. Men var försiktiga där ute, okej?
Emil och Sofia nickade. Emil tittade på klockan. Halv nio.
- Om vi går kvart i tio så kan Alexandra följa med oss en bit innan vi skiljs åt och jag och Sofia går in i skogen, sade han. Jag har kontrollerat så att det är fullmåne inatt och jag är rätt säker på att den kommer fram snart.
Emil tittade ut genom fönstret. Det hade blivit mörkt, så det enda han såg var sin egen spegelbild. Det skulle vara dumt att inte ta med ficklampor, men det skulle vara ännu farligare att göra det. Det skulle bli svårare för varulvarna att veta var de var om de inte hade några.
De satt och diskuterade och finslipade planen tills klockan blev tjugo i tio. Sedan gick de ner och klädde på sig. Emils mamma undrade vart de skulle. Emil sade bara att de skulle ta en kvällspromenad. Hans mamma höjde på ögonbrynen men sade inget mer. När de till slut var klara kontrollerade de snabbt att de inte hade glömt någonting och gick sedan ut i natten.