Himlen sjunger glittersolituder
Säg,föds tonerna ur intet?

Jag bär gravitationen i mina händer








och vi suddas ut i vinden lämnar inga spår bara årens sår som gnisslande visslande ljuger för evigheten universum och alla mina planeter som snurrar surrar runt runt i spiraler som mirakel som sparkar från ovan som du
du
du





Himlen gråter silverspån
Säg,har månen gått sönder?

Mina fötter lämnar marken









vi lämnas blottade oskuldsfulla fyllda av makt och vapen skrattsalvor hudsalvor skott i låren genom åren och klor i ögonen spökena som vimlar omkring yrar genom natten tror de skrämmer oss men de skrämmer inte oss bara drömmarna som är du












Himlen slukar dimensionssprickor
Säg,var börjar oändlighten?





Tyngdkraften är inte längre min