Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Snart, käraste.


I väntan på vår (tid)

Ur de små högtalarna på undersidan av netbooken strömmar toner från en tid sen, ett halvår kanske
Musiken lyfter rummet som för övrigt är kyligt och befinner sig i en nyans av snö och frost
Persiennerna stänger det kalla ljuset ute, mina muskler skälver
Fan, pannan måste ha lagt av igen
I två duntäcken och ett värmande sömnstadie har jag tillbringat natten utan att ha drömt någonting, sömn slog mig igår vid halv tre någon gång
och jag har inte nyktrat till förrän nu
Jag ångrar att jag vaknade
Värmen lämnar alltid rummet med dig, du som med kärlekens glöd och flamman jag planterade över din diafragma alltid drar med dig temperaturen när du motvilligt återvänder hem

Allt jag vill är att vara med dig, ändå ber jag dig att gå
Vår tid närmar sig, oroa dig inte, du ska få min uppmärksamhet
hela min uppmärksamhet
Ha tålamod vännen min, jag gav ett löfte för säg 210 veckor sen och jag har en skyldighet gentemot mig själv att fullfölja
Ha tålamod min älskade, vår tid är på väg
När våren långsamt vaknar ur vinterns famn ska världen tina och mitt samvetes börda ska sakta lämna oss och i mitten av maj
i spirande vår
är jag fri
Då är jag din

Men du måste ha tålamod, jag är din, jag kommer alltid vara din, jag har bara lite att klara av först, agendor som ska uppmärksammas och deadlines som skall klaras av
Vänta, ha tålamod, du som räddade mig från presterandet och tristessen och ensamhetens svarta hål, och jag tror att också jag försåg dig med en hjälpande hand att gripa tag i
En axel att lägga kinden mot och en röst att tröstas och älskas med i detta kalla vinterland där värmen endast kan finnas i din och min bål, javisst, lågan också du planterade emellan mina lungor brinner än, vildare än någonsin och med sin, så länge jag andas, oändliga tillgång till syre och affektionens bränsle
(Evighetsenergi? Det hade varit underbart, eller hur?)
ska vi älska varann

Jag lovar, min käraste, vår tid kommer
Mina fingrar rör sig trögt över tangentbordet och med frusna händer skriver jag vidare till melodier skapade av människor lika kära som jag
Individer som känner sig frusna utan sin älskades närvaro, men som aldrig kallnar helt - vi längtar och älskar ju

Ha tålamod, du, mitt hjärtas anledning och mitt livs ockupation
Vår tid finns där
Vår tid väntar tålmodigt, den slumrar i tjälen
Med våren ska den vakna och frodas




Fri vers (Prosapoesi) av copsandrobbers
Läst 448 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2010-02-13 11:30



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

copsandrobbers
copsandrobbers