Din mörka hy välver om ovan mig när jag ser upp.
Den sluter om allt ljus och formar skuggor och mönster.
Mättad svart sky belyser min silhuett när jag går.

Här möts natten, du härliga tid.
Då allt har sin tid fyller din natt ut den.
I den lever allt tills ljusets intåg,
För i denna värld hyser natten dagen.
Likaså föds allt ljus ur ditt mörker.

Nattens herre är ditt rätta namn,
Allt annat skyr verkligheten.
Det tillägnar jag dig, du mörka, du nattens underbara.
Stockholm.