I min fantasi

Du springer fram och kramar mig som du alrig kramat mig förut.

Du sprudlar av lycka och allt känns bara så lyckligt. Du säger att du har saknat mig så mycket och vill komma hem. Du pratar högt och glatt om allt, jag ser hur du lyser upp när du berättar om din hobby eller vad du har gjort. Du berättar att du verkligen har saknat och vill träffa dina syskon, morfar och ja precis alla.

i verkligheten

Du är tyst, sitter och tittar bort. Ögonen är matta, matta av sorg. Kankse har du saknat mig men vågar inte visa det, kanske har du längtat och vill springa fram och krama mig men får inte visa det. Du ger knappt några frågor och knappt några svar. Vi är båda tysta, tysta i sorg och längtan efter ett normalt naturligt möte, ett möte mellan en mor och sitt barn, en mamma med sin dotter.. kanske blir det bra.. men det kommer nog ta tid....