Hjärtat klarar inte av
stagnationen
Det slår i otakt av leda
Jag behöver nytt syre
i gamla lungor

Jag drar till Stockholm
Sätter mig
med ryggen mot den gamla porten
på Skånegatan
Låter blicken rulla
över lyckliga restaurangpar
och oändliga möjligheter

SoFo Café ligger kvar
på samma plats som alltid
Jag kisar för att urskilja
det där särskilda skimret
men det förblir dolt för mina otränade ögon

Mannen med kostymen
går bra ihop med kulisserna
kaffet i ena handen
den lilla dottern i andra

Jag blundar och väntar på känslan
På att livet ska rinna till
i uttorkade ådror

En taxi kör förbi
Solen går i moln
Smågrus yr fram över gatan
och jag är än mer ensam
än igår

Förväntningen
var enbart en illusion
Tron på den stora förändringen
när spelplanen byts
överskuggas av verkligheten
när man inser
att spelpjäserna är de samma