Om ni bara visste allt jag inte talat om
alla lögner i mitt huve tänk om ni visste dom.
Har försökt att lätta på mitt hjärta
men får bara skit tillbaka
kanske är det bäst att somna
om och aldrig vakna.
Man kan sminka bort ett slitet
ansikte på en minut
men sorgen i nåns ögon de hittar aldrig ut.

Att berätta saker för nån som man ärligt litar på
men att sedan bli hånad
vad ska man göra då.
Jag har tappat hoppet om
att livet kommer att ändras
att bubblan som jag sitter i
ska spricka och förändras.
Jag försöker visa känslor
och visa min respekt
men det verkar som om folk
vill se mej ramla och bli knäckt.

jag vet jag kan va kall och
inte visa känslor
men är du äkta borde
du veta mina räslor.
Men bryr mej inte längre
inte ens om mej själv
jag har sjunkit ner på botten
och hittar ingen hjälp.
Hittar inga dörrar ingen utväg
att se
för hjärtats hårda dunster blir
bara fler och fler.
Anklaga mej inte ni tror jag är
stark
men mitt psyke och min själ de
är sönderspottad mark.

Så nu sitter jag här och kollar ut i
fönstret
det finns för många minnen och
framtiden ser svart ut.
jag ser mej omkring och folket blir till massa
huvvet börjar snurra och jag kan inte fatta
varför jag känner som jag gör.

När hjärtat gör för ont och när själen börjar dö.
Jag vill inte längre gråta pallar inte mera
låt mej bli normal har tröttnat på att vela.
Ingen orkar se ingen orkar bry sej
men det är förståligt
historik och situationer det blir för
ömtåligt.
Det kan gå så snabbt att döda
någons lycka
att få en annan människa att känna
sej misslyckad

vad ska man göra när allting känns svart
när mörkret jagar dej du är helt utan makt
försöker att kämpa det kommer göra ont
men utan min vilja så skulle jag va tom.