Kylan
Det sticker i armarna det biter i kinderna näsan har förvandlats till en isklump mitt på näsan
Nästan näsvist går du går och blåser vinterrök och är kär
Men vad gör kärleken egentligen för nytta
Vi förstod ju inte varandra
Lycklig ovetande om varandras ovetskap
Verkade vi vara glada, vänliga, välvilliga.
Varför väntade du?
Varför väntade jag?
I vinterns virvlande dagar kvällar och nätter
I Kylans kritiska köld kämpar jag och kippar efter andan
Som astmatiker med autistiska andhämtningar och med matkassarna hängandes
i händerna
händerna som stannade i handtagen och armarna som långsamt blir
längre och längre från matkassarna

Och du
Jag är en dåre
En poetisk dåre
Du vad är du?