Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
rev


MITT KOSMOS är landet avgränsat all universums vackerhet...

Här står jag nu, och knackar mig med hammare
jag låter hela mitt jävla sinne smetas ut förnedrande
över mitt ansikte.

- Ha!! där fick jag din jävla JUBEL idiot!!!

Jag är mästarens mästare på att misstolka i princip varenda stavelse som lyckas nå ut från din mun!...Och jag känner mig lika idiotisk som menlös galen när jag får fram en föruttnad reaktion som skrämmer iväg dig millimeter för millimeter.

Man borde nog genomfört den där aborten efter en sprucken kondom av jävligt dålig kvalité som föräldrarna pratade om när jag precis hade blivit bekräftad i livmodern. (För övrig enda gången som bekräftelsen faktisk hade något med sanningen att göra) Så mycket lidande det hade sparat. För jag slår ju dig på käften varje gång en avvaktad reaktion genomlider mitt penisförvridna anlete.

LIKA BRA att inse att en självplågan får rena mina vener att självexplodera, och att jag fortsättningsvis bara ska knulla mig själv. För då kan jag i samma andemening spy min galla över min kropp och mina reaktion, och mina jävla självspydigheter.

Min innersta perversa dröm är att få flyga in i din själ helt barfota och helt avklädd. Där ditt KOSMOS blandas med mitt i en osalig blandning. Sedermera kommer jag att förflyttas in i dig. Och där kommer inga oförstånd att kunna regera.

- MIN PLAN ÄR GENIALISK!!!.......eh..

Men så länge jag finns närvarande kring din person, lär min skit smittas av, och förmedlas via salivöverföring. Och ganska snabbt är vi då tillbaka till ruta ETT, och därifrån ska vi fortsätta vår vandring tillsammans...Åt samma jävla riktning som tusen gånger förr. Och högt uppe i hörnet hittar du skitsnackarens lya, och där ska avföringsstöveln...(alltså jag) fortsätta titta ut över en helikoptervy som målar min och din värld full av falskhet.

Jag borde ha blivit en abort! Jag borde ha upphört som en uttorkad spermie i en använd kondom, förmultnad på en soptipp där inte ens den mest utsvulta skatan ens närmar sig. Men här står jag och låter substansen rinna över mitt hånfulla leende som stirrar tillbaka mot ett ingenting.





Fri vers (Prosapoesi) av Max Poisé
Läst 525 gånger och applåderad av 11 personer
Publicerad 2010-02-21 20:24



Bookmark and Share


  Lindalou
Ja, pang bara. Stenhårt. Bra skrivet.
2010-02-22

  LenaJohansson VIP
stark..
2010-02-22

  Emme VIP
Oj.. Bokmärker också.. Riktigt bra!!
2010-02-21

  Staffan Welroos VIP
wow. solklart bokmärke... sista stycket är fantastiskt. grymt författat!
2010-02-21
  > Nästa text
< Föregående

Max Poisé