det var sommaren när det inte fanns någon mark under fötterna, det var sommaren då solen brände hål i hjärtat. vattenpölarna som formades till hjärtan, de sena nätterna, munkarna som delades tills de tog slut. det var sommaren när allt vändes upp och ner, det var sommaren jag inte visste att jag mindes

förrän nu



jag minns jag satt i någons knä, låtsades le, jag tror jag trodde det funkade. jag minns jag fick ett halsband, i silver, jag minns att vågorna var höga den sommaren.


jag minns tält, så jävla många tält, en äng full av vilsna sjungandes, skrikandes, tyst gråtandes ut en rad i någon text som försvann.


och jag skulle kunna säga ett datum, ett år, en dag, jag skulle kunna beskriva sekunden jag tappade mig själv, men det vore bara dumt att berätta hur lång tid det tog att komma tillbaka.