Han, Vermeer, fann en känsla

och ville fånga själen

i allt han målade, flickan, ärlan,

med färg så lätt att pensla

när hjälp han fått av trälen.

Han drömde om en ljuvlig glans i pärlan!

När hustrun stod för färlan

stod pigans blick för tonen

emellan hjärtans sagor.

Han, Vermeer, drog av flagor

av färgen tjock, som sken gult som citronen.

Han tvang så henne grensla,

och hon fick hänget, han på tavlan pensla.

(c) tk.