Emil och Sofia sprang fram till den medvetslösa Anthony. Han hade bara ett par nötta jeans och kängor på sig, ingenting på överkroppen. Det låg små tygbitar på marken runt honom och hans jacka låg en bit bort, full i snö. Sofia hämtade den medan Emil försökte få liv i Anthony. Han verkade andas. När Sofia kom tillbaka med jackan hjälpte hon till och till slut fick de honom att kvickna till. Först varkade han inte minnas någonting, men sedan flämtade han till och tittade upp mot himlen. Fullmånen lyste klar ovanför dem, så oskyldigt vit mot den stjärnbeklädda bakgrunden. Anthony slet blicken från den och sade:
- Ni lyckades?
Emil log och nickade. De hjälpte Anthony upp på fötter igen, gav honom jackan och så började de tre vännerna gå tillbaka längs skogsvägen. Anthony berättade hur han hade förvandlats efter att Emil hade lämnat honom i skogen och hur det var att vakna upp alldeles ensam och inte veta vad han skulle ta sig till. Han berättade också om den underliga känslan som talade om när fullmånen var på väg. Han hade inte kommit hem förrän klockan 6 på morgonen så hans mamma hade tvingat honom att stanna hemma resten av dagen, men han hade gått till skolan i alla fall när hon hade gått till jobbet. Han mindes också rädslan när han upptäckte att han började bli mer och mer mordisk i tankarna och hur han hade försökt hålla tillbaka det och inte låta de andra hamna i trubbel på grund av det. Han hade varit på gränsen till desperat när han tog Emil avsides efter lunchen. Han frågade hur det hade varit för de andra när de fick veta vad som hade hänt. Sofia berättade hur förtvivlad Alexandra hade blivit när Emil förklarade vad som hade hänt i skogen kvällen innan. Anthony visste inte riktigt vad han skulle säga. När de tre vännerna kom in i samhället igen följde Emil och Sofia med Anthony till dörren och gick sedan hem till sig. Sofia bestämde sig för att gå hem till sitt eget hus, så Emil sade till sin mamma att hon hade blivit sjuk och inte kunde stanna hos dem. När han en halvtimme senare gick och lade sig gick han igenom vad de precis hade gjort. De hade lyckats med sitt uppdrag och Anthony var fri. Emil övervägde att ringa till Alexandra och berätta de goda nyheterna, men när han såg hur mycket klockan var kom han på bättre tankar. Han vände sig på andra sidan. Han kände hur sömnen kröp närmare, men var fortfarande så djupt inne i tankarna att han inte kunde sova. Han gick igenom allt igen. Han hade fortfarande inte fattat att de lyckades knäcka fullmånens hemlighet.