Denna dikten är sammansatt med tårar av ångest och förtvivlan,
mitt hjärta är ledsamt och ensamt,
eftersom mitt land lider av den största smärtan
som jorden kan ha.

I januari var det Haiti,nu det är Chile,
där jordbävningen inte
hade något förbarmande med barn och kvinnor,
som tog livet av mer än 300 personer
och lämnade mer än två miljoner hemlösa familjer,
i morgon kanske det är ett annat syskonlands tur
som kommer att känna panik och impotens
för att leva och inte kunna göra något åt detta fenomen.

I går i Stockholm samlades tusentals chilenare och latinamerikaner
som bad om hjälp till Haiti,
Men stormen av smärtan
som korsade gränsen och anföll de mest fattiga
och ödmjuka människor från mitt land.


Chile är en dikt om kärlek och värme,
men idag har poesins konst
klätt sig med sorg
som skriver och beklagar
det chilenska folkets tradgedi.

Min själ ber om att alla poeter
ska sammarbeta
och att detta meddelande om
budskap om solidaritet
ska sprida sig i hela världen
och försöka att ena oss i
plågan som invaderar mitt land
som har blivit utsattat
för en fruktansvärd naturkatastrof,
som hindrar vägen till lycka,
Men mitt ljus av hopp
brinner fotfarande med förbindelser
och vänlighet
för att hjälpa mitt land Chile.

Av Candida Pedersen