Pappa vart fanns du när jag behövde dig?
Du vet ju mamma hon är en fantastisk kvinna som
kämpat och haft det tufft i sitt liv
som jag älskar och kommer skydda tills den
dagen jag dör.

Men pappa hon mår ju inte så bra.
Mamma har ju diagnosen social fobi
och kronisk depression.
Jag kunde inte känna
den där tryggheten som jag hört
så många andra
berättat om men hon var för skör.
Pappa vart fanns du då?

Visste du att min kära mormor gav mig mycket
av den tryggheten. Hon var stark och i hennes
famn kunde
inga dumma monster göra mig något ont.
Men hon föll för missbruket och blev alkoholist.
Där satt hon med alkisgänget och jag tittade på
Pappa vart fanns du då?

Jo pappa jag minns att du var rädd för att
jag skulle bli tjock.
Du tycker ju inte om tjocka människor.
Minnet av det satt ju kvar och jag lyckades
tillslut att befinna
mig i en kropp som vägde 47 kg.
Pappa vart fanns du då?
Jag som ville göra dig stolt.

Vart fanns du dom kvällar då mamma alltid bad mig att
slänga ut hennes
föredetta alkoholiserade kille efter massvis med bråk.
Han fick stryk
så många gånger av mig.
Pappa vart fanns du då?

Pappa jag ville ta livet av mig och tog en
överdos och mamma var
trött så hon frågade
ambulansmännen om det var nödvändigt
för henne
att följa med.
Varför fanns inte du där då pappa?
Du kanske hade viljat följa med?

Jo jag vet att du tycker att det är mitt
fel att du inte
fanns där det sa du ju.

Och jag minns att jag frågade dig i
telefonen om du hade
slutat älska mig
Du sa att man kan lära sig att
sluta älska någon.

Får jag fråga pappa
har du lärt dig att sluta älska mig?